På våren ser en baktrisk kamel ut som om den håller på att falla sönder. Vinterpälsen hänger i stora, tovade tofsar på hals, ben och pucklar, och bit för bit faller den av. Det är tecknet på att det är dags att kamma.
Ett djur skapat för Gobi
Den baktriska kamelen är den tvåpuckliga kamelen från Centralasien. I Gobiöknen i södra Mongoliet kan temperaturen gå från −40 °C på vintern till över +40 °C på sommaren, och kamelen klarar båda. Den äter de torra, taggiga växter som getterna och fåren lämnar kvar. Pucklarna är inte vattentankar utan fettdepåer som den kan leva på under magra perioder. Och när den äntligen hittar vatten kan den dricka enorma mängder på en gång.
För nomaderna i Gobi har kamelen alltid varit mer än ett husdjur. Den har burit familjens ger, det runda filttältet, när de flyttade, och gett mjölk, kött, transport och ull.
Kamningen på våren
När vinterpälsen lossnar kammas kamelerna. Ullen samlas in medan den ändå håller på att släppa, och det sker en gång om året. En enda kamel ger flera kilo ull under en säsong, långt mer än en kashmirget, men bara en del av den är den mjuka underull som kan användas till stickning. Resten är långa, grova täckhår.
Därför sorteras ullen och de grova håren skiljs bort innan den tvättas och spinns. Vår kamelull spinns och stickas i Mongoliet, inte långt från där kamelerna går.

Färre kameler – och nu fler igen
År 1960 fanns det omkring 859 000 kameler i Mongoliet. Sedan sjönk antalet stadigt, och 2006 fanns bara omkring 254 000 kvar.
Sedan dess har beståndet vuxit igen. År 2025 räknade Mongoliets statistikbyrå omkring 501 000 kameler. Hur mycket kamelull de ger i dag finns det ingen officiell siffra på.

Sången till kamelmodern
Det händer att ett kamelsto avvisar sin nyfödda unge. Då sjunger herdarna för henne. Det är en gammal ritual där sångaren anpassar melodin efter stoets reaktion, ofta ackompanjerad av hästhuvudfiol eller flöjt, tills hon tar sig an ungen. Samma sång används för att få ett sto att adoptera en föräldralös unge.
Många känner till ritualen från filmen The Story of the Weeping Camel (2003) av Byambasuren Davaa och Luigi Falorni. Den följer en nomadfamilj i Gobi vars kamelsto avvisar sin vita unge, och familjen hämtar en musiker från staden som får spela för henne. Filmen nominerades till en Oscar för bästa dokumentärfilm. Den finns på dvd.
År 2015 kom ritualen med på Unescos lista över immateriellt kulturarv i akut behov av skydd. Det blir färre kamelherdar, motorcykeln har tagit över mycket av kamelens arbete, och de unga flyttar till städerna.
Den vilda släktingen
I sydvästra Gobi lever också den vilda baktriska kamelen. Den liknar de tama kamelerna, men den är mindre och smalare, har mindre, spetsiga pucklar och en kortare, sandfärgad päls. Och den är en annan art: de två har utvecklats var för sig i omkring en miljon år, och tamkamelen härstammar inte från de vilda kameler som lever i dag. Den vilda kamelen är ett av världens mest hotade stora däggdjur.
I Mongoliet lever den främst i Great Gobi A, ett strängt skyddat naturområde från 1975. Det är omkring 45 000 km², nästan lika stort som Danmark, och ligger i sydvästra Mongoliet längs gränsen mot Kina. Här lever också gobibjörnen, som bara finns här och som det finns omkring 30 av.
Ingen vet exakt hur många vilda kameler som finns kvar. Uppskattningarna för Mongoliet sträcker sig från några hundra till omkring tusen djur. Forskarna har försökt med flyg, GPS-halsband, kamerafällor och senast drönare, men området är enormt, kamelerna är skygga och pälsen smälter in i öknen. Från luften kan inte ens en dator ännu skilja en vild kamel från en tam.

Ett gammalt huskur
I Mongoliet och i stora delar av Centralasien har man i generationer bundit kamelull om ryggen, knäna och njurarna när det var kallt eller när lederna värkte. Bälten av kamelull är fortfarande en helt vanlig sak i många mongoliska hem. Det är en huskur och inte dokumenterad medicin. Men det visar hur nära ullen har varit knuten till vardagen och till värmen.
Det känner många igen här i Norden också: kamelull är det man lägger om en kall ländrygg.
Kamelull är inte heller någon ny upptäckt på andra håll. Kamelerna bar karavanernas varor längs Sidenvägen, och i Bibeln beskrivs Johannes Döparen klädd i kamelhår.

Gyllene utan färg
Det mesta av all kamelull färgas aldrig. Den finns i nyanser från gräddvitt över gyllene tan till mörkt rödbrunt, och de varma grundtonerna gör det svårt att få ljusa färger utan blekning. Därför har kamelull nästan alltid den färg som kamelen själv gav den.
Från Gobiöknen till dig

Khongor kappa i 100 % kamelull.
Vi använder kamelull till det som ska hålla värmen nära kroppen: ländvärmare, benvärmare, strumpor och vantar, en kappa och en pläd där kamelullen är blandad med jakull. Se allt i kamelullskollektionen.
Vill du veta mer om materialet och hur det skiljer sig från kashmir och jakull, läs om kamelull. Råd om tvätt och förvaring hittar du under Skötsel och tvätt.





