Mongolisk kashmir
Ull av högsta kvalitet – kammad för hand på den mongoliska stäppen.
Min passion har alltid varit mongolisk kashmir. Den finaste kashmiren uppstår endast på ett ställe: i ett barskt, kallt klimat där getterna utvecklar en tät underull för att överleva. På den mongoliska stäppen – i Republiken Mongoliet, inte att förväxla med den kinesiska provinsen Inre Mongoliet – är vintern lång och hård, och det är just det som ger ullen dess karaktär.
Kashmir är ull från getter. Mer precist: den fina underullen som växer fram på hösten som ett täcke mot kylan, och som kammas ut igen på våren när djuret fäller.
- 14-19 µm fiberdiameter (människohår: 50-100 µm, ca. 70 i snitt)
- Handkammad på våren – inte klippt
- ~3 getter till en tröja
- Exceptionell värme i förhållande till sin vikt
Ett täcke av fina fibrer
Geten bär två lager: ett yttre lager av grova täckhår som skyddar mot vind, regn och sol – och under det den mjuka underullen som isolerar. Det är endast underullen som blir kashmir.
På stäppen kan vintern nå −30 till −40 °C, med extremer under −50 °C i de västra provinserna. Underullen är djurets svar på kylan. När våren kommer och värmen återvänder, lossnar den naturligt – och det är här den skördas.
Handkammad – kvalitet och djurvälfärd hand i hand
I Mongoliet plockas kashmir för hand; man striglar den försiktigt ut med en kam, på våren när geten fäller. Det är mildare än att klippa och bättre tajmat med djurets naturliga cykel: täckhåren blir kvar, så geten är fortfarande skyddad mot vårens vind och regn.
En get ger cirka 150-300 gram rå kammad ull per år. Efter sortering och rengöring är endast 30-50 % användbar kashmir – därför kräver en tröja ull från minst tre getter. Det är ett långsamt material. Det är en del av anledningen till att det är värt att ta hand om.
Mongolisk vs. kinesisk kashmir
Mongolisk kashmir räknas som något av världens bästa – men skillnaden handlar mindre om finhet än om fiberns karaktär. De finaste mongoliska och kinesiska fibrerna ligger i samma spännvidd; det som skiljer den mongoliska är längden, krullen och enhetligheten. Mongolska fibrer är typiskt 30-40 mm långa mot 25-35 mm – och längre fibrer ger styrka, mindre noppor och en stickning som håller längre. Det extrema klimatet spelar in: på den mongoliska stäppen dyker vintrarna mot −40 °C, och den ihållande kylan ger en tät, fin underull.
Och en viktig distinktion: Inre Mongoliet är en kinesisk provins – inte samma sak som Republiken Mongoliet. Branschen är inte alltid transparent; mycket "mongolisk" kashmir på marknaden kommer i själva verket från Kina. Hos oss betyder mongolisk kashmir: från Republiken Mongoliet.
Nomaderna och ett land i förändring
Herdar, som lever som nomader, utgör fortfarande omkring en femtedel av Mongoliets befolkning – något som är sällsynt i en modern värld. Kashmir har blivit en av deras viktigaste inkomster, och det har förändrat livet på stäppen.
I den ursprungliga nomaddriften levde getter, jakoxar, kameler, får och hästar sida vid sida i en balans som var lättare för stäppen att bära. Idag fyller geten mer, eftersom kashmir är det som bäst kan säljas. Antalet getter har vuxit från omkring 5 miljoner i slutet av 1980-talet till omkring 27 miljoner idag, och överbetningen pressar gräset och jorden. Det är en utveckling vi förhåller oss till med öppna ögon.
Samtidigt förädlas det mesta mongoliska kashmiren inte alls i Mongoliet – råullen exporteras och blir till stickat på andra platser, först och främst i Kina. Hos Undarmaa arbetar vi medvetet med mongoliska tillverkare och håller produktionen i det land råvaran kommer från. Det är en del av vad vi menar med ansvar: att värdet och hantverket stannar där ullen hör hemma. Läs mer på Producenter och ansvar.
Bland våra fibrer är det för övrigt yakullen – inte kashmir – som är det mest skonsamma valet. Läs om yakull.
