Mongolsk kashmir
Ull av högsta kvalitet – handkammad på den mongoliska stäppen.
Min passion har alltid varit mongolisk kashmir. Den finaste kashmiren finns bara på ett ställe: i ett kargt, kallt klimat där getterna utvecklar en tät underull för att överleva. På den mongoliska stäppen – i Republiken Mongoliet, inte att förväxla med den kinesiska provinsen Inre Mongoliet – är vintern lång och hård, och det är just det som ger ullen dess karaktär.
Kashmir är ull från getter. Mer exakt: den fina underullen som växer ut på hösten som ett skydd mot kylan och som kammas ut igen på våren när djuret fäller pälsen.
- Fiberdiameter 14–19 µm (människohår: 50–100 µm, i genomsnitt ca 70 µm)
- Handkammat på våren – inte klippt
- ~3 getter till en tröja
- Enastående värme i förhållande till sin vikt
En täcke av fina fibrer
Geten har två lager: ett yttre lager av grovt täckhår som skyddar mot vind, regn och sol – och under det den mjuka underullen som isolerar. Det är endast underullen som blir till kashmir.
På stäppen kan temperaturen sjunka till −30 till −40 °C, med extremvärden under −50 °C i de västra provinserna. Underullen är djurets sätt att hantera kylan. När våren kommer och värmen återvänder lossnar den naturligt – och det är då den skördas.
Handkam — kvalitet och djurvälfärd går hand i hand
I Mongoliet plockas kashmir för hand; man kammar försiktigt ut det med en kam på våren när geten fäller pälsen. Det är skonsammare än att klippa och passar bättre in i djurets naturliga cykel: täckhåren blir kvar, så att geten fortfarande är skyddad mot vårens vind och regn.
En get ger cirka 150–300 gram okamman råull per år. Efter sortering och rensning återstår endast 30–50 % användbar kashmir – därför krävs ull från minst tre getter för att tillverka en tröja. Det är ett material som tar tid att framställa. Det är en av anledningarna till att det är värt att ta väl hand om.
Mongolsk kashmir jämfört med kinesisk kashmir
Mongolsk kashmir anses vara bland världens bästa – men skillnaden handlar mindre om finhet än om fiberns egenskaper. De finaste mongoliska och kinesiska fibrerna ligger i samma klass; det som utmärker den mongoliska är längden, krulligheten och enhetligheten. Mongoliska fibrer är vanligtvis 30–40 mm långa jämfört med 25–35 mm – och längre fibrer ger styrka, mindre ludd och ett stickat plagg som håller längre. Det extrema klimatet spelar in: på den mongoliska stäppen sjunker temperaturen på vintern till −40 °C, och den ihållande kylan ger en tät, fin underull.
Och en viktig distinktion: Inre Mongoliet är en kinesisk provins – inte samma sak som Republiken Mongoliet. Branschen är inte alltid lätt att genomskåda; mycket av den ”mongoliska” kashmir som finns på marknaden kommer i själva verket från Kina. Hos oss betyder mongolisk kashmir: från Republiken Mongoliet.
Nomaderna och ett land i förändring
Herdar som lever som nomader utgör fortfarande omkring en femtedel av Mongoliets befolkning – något som är sällsynt i dagens värld. Kashmir har blivit en av deras viktigaste inkomstkällor, och det har förändrat livet på stäppen.
I det ursprungliga nomadlivet levde getter, jakar, kameler, får och hästar sida vid sida i en balans som var lättare för stäppen att bära. I dag dominerar geten, eftersom kashmir är det som säljer bäst. Antalet getter har ökat från cirka 5 miljoner i slutet av 1980-talet till cirka 27 miljoner idag, och överbetningen sliter på gräset och marken. Det är en utveckling som vi förhåller oss till med öppna ögon.
Samtidigt bearbetas det mesta av den mongoliska kashmiren inte alls i Mongoliet – råullen exporteras och blir till stickade plagg på andra håll, främst i Kina. Hos Undarmaa arbetar vi medvetet med mongoliska tillverkare och håller produktionen i det land där råvaran kommer ifrån. Det är en del av vad vi menar med ansvar: att värdet och hantverket stannar där ullen hör hemma. Läs mer under Tillverkare och ansvar.
Bland våra fibrer är det för övrigt jakull – inte kashmir – som är det mest skonsamma valet. Läs mer om jakull.